Det rustas för fullt. Ska det bli någon ordning på svensk media? På ena sidan står Bonniers och på den andra Stampen. I bakgrunden finns två norska företag vars kunnande de svenska hoppas blir räddningen. I skärningspunkten mellan blocken står Närke och Nerikes Allehanda. Men intressesfären sträcker sig in i Ryssland där den jättelika björnen Pravda brummar och kanske kan bidra via ett av de norska företagen.

Nu i uppbyggnadsläget är intresset för Bonniers och norska  Amedia  (64 lokalavisor med 2,5 miljoner läsare) att rusta upp Mittmedia. Det lovas en återgång till mer lokal redigering och ökad lokal text . De som tröttnat på de många gånger usla bladen bör avvakta. Det ljusnar vid horisonten. Närke och Västmanland är gräns f.n. västerut där Stampen dominerar. Nerikes Allehanda har fått största andelen i driftstöd (25 miljoner) vilket tyder på att gamla områden som förlorats ska återtas.

Stampen har ett mindre område västerut. Bra likt norska Polaris  (39 mediehus i Norge, sex i Sverige och cirka 2 miljoner norska läsare) och har sin gräns öster ut i Värmland . Polaris med säte Trondheim var Bonniers intresserat av men förlorade. Grämelsen var stor. Det kan man förstå av följande: Genom dotterbolaget  Amedia äger Polaris 25 procent i Komsomolskaja Pravda som är Rysslands största dagstidning .Dessutom flera ryska tryckerier. Vidare 33 procent i norska TV 2 samt 45 i Telenor.Tidigare ägdes företaget av norska LO som  dock har en post kvar. Samma öde drabbade svenska LO.

Polaris och Amedia är tvåa och trea av mediahusen i Norge. Suveränt störst är Schibsted som växer sig allt starkare .Notabelt är att Bonniers för några år sedan beslöt sig för att krossa Schibsted. Det misslyckades. Bonniers är dock på gång igen efter satsningar på lokalkontor för DN, bland annat i Göteborg. Det gör det kommande kriget mellan Bonnier och Stampen extra intressande. Forskning visar att i framtiden kommer det bara att finnas 2-3 mediahus i Sverige. Bonniers och Stampen?

De norska företagens framgångar beror på lokal närhet till läsarna( tidningar på 2 000 ex duger) och det gäller såväl text som tryck och arrangemang. Hög kvalité är ett måtto trots låg bemanning. Men det kommer att kosta. Norrmännen är vana nu, betalar gärna och är hårt engagerade sin lokala avisa.

Kan de svenska aktörerna skapa  det som läsarna är beredda att betala för? Vi får se.
Nils Kling
medlem i Örebro läns journalistseniorer